Fråga: Min mamma är manodepressiv och har varit inlagd på psyket ett antal gånger ( en gång för självmordsförsök). Jag är nu 33 år gammal och känner att jag inte kan ta mer av detta. Har missat mycket under min uppväxt och känner nu mig både arg och besviken. Har egna barn och vill inte föra vissa sjuka beteenden jag fått från henne vidare. Hur ska jag göra och vart ska jag söka mig för hjälp??? Stort behov av hjälp känner att jag håller på att explodera.
Svar: När jag var i din situation, sökte jag mig till öppenvårdspsykiatrin för min egen del. Jag mådde verkligen urdåligt och kände att nu klarar jag och min familj inte mer. Jag fick gå i stödsamtal hos en sjuksköterska vilket betydde mycket för mig och i förlängningen faktiskt har haft betydelse för min mammas återhämtning. Det jag fick hjälp med var att släppa ansvaret. Våra mammor är ju vuxna och måste ta ansvar för sin sjukdom. Vi gjorde ett slags schema som begränsade mig att jag t ex bara skulle ringa henne en gång i veckan och besöka en gång i månaden. Det var svårt, eftersom jag oroat mig och haft henne i mina tankar nästan ständigt. Och jag visste att hon var manisk och inte tog hand om sig. Ringde hon och bråkade sa jag åt henne att söka hjälp och la på luren när hon var otrevlig. Efter lång lång tid när hon varit deprimerad och liksom nått botten tog hon äntligen ansvar och sökte hjälp. Det var mycket att ordna upp, men nu ser hennes liv och vårt förhållande helt annorlunda ut. Vi är båda med i Balans, hon har deltagit i patientutbildning och går i en självhjälpsgrupp, hon tänker aldrig mer sluta med sina mediciner. Vi kan prata öppet om sjukdomen. Jag lägger mig inte i hennes liv. Hon får själv ta ansvar. Men visst kan jag hjälpa henne och stötta henne ibland även nu, men det är på en rimlig nivå.
Jag vet inte om det som har hjälpt oss kan fungera för er, men jag hoppas det kan vara till någon hjälp /Publicerad juni 2008